Det finns en utbredd uppfattning om att tobak inte är ett problem i Sverige längre, men faktum är att över 30 procent av svenska ungdomar använder någon form av tobak- eller nikotinprodukt innan de har tagit studenten. Utöver allvarliga skador på hälsan, kostar tobaksbruk samhället miljarder varje år och påverkar miljön kraftigt. Genom viktiga tobakspolitiska beslut kan du som politiker förhindra detta – och samtidigt främja en social, ekonomisk samt ekologisk hållbar utveckling.

Sverige ratificerade Världshälsoorganisationens tobakskonvention (WHO FCTC) redan 2005. Fortfarande finns en rad rekommenderade åtgärder som inte genomförts för att fortsätta minska och förebygga tobaksbruket. Tobaksbruk i alla dess former innebär allvarliga hälsorisker och en ekonomisk börda för individen, men utgör också en enorm belastning för det svenska samhället.

Trots att rökningen bland vuxna är relativt låg kostar dess skador, i form av sjukvårdskostnader och produktionsbortfall, cirka 30 miljarder kronor för det svenska samhället varje år. Tobaksbrukets totala kostnader är dock avsevärt högre än så, då denna siffra inte omfattar kostnader för skador från övriga tobaksprodukter eller tobaksrelaterade miljöproblem. Tobaksskatten uppgår endast till cirka 12 miljarder kronor per år och kan aldrig kompensera för alla negativa effekter.

Tobak är inte heller enbart en fråga om hälsa och ekonomi, utan också om miljö. Världen står inför stora globala utmaningar för att bekämpa klimatförändringarna och säkerställa en hållbar utveckling för kommande generationer. Vad många inte vet är att tobaksindustrin är en av världens mest ohållbara industrier, som ger upphov till en lång rad miljö- och klimatproblem genom hela produktionskedjan. Massiv skogsavverkning, förgiftade marker och vattendrag, samt enorma volymer avfall är bara några exempel. Tobaksindustrins totala klimatpåverkan är nästan dubbelt så stor som hela Sveriges.

Se kortfilm om tobakens miljöpåverkan

Förra året blev FN:s barnkonvention svensk lag, vilket innebär att samtliga politiska beslut som berör barn ska fattas med hänsyn till barnens bästa. Barns rättigheter ska vara högsta prioritet och vägledande i tobakspolitiken. Nästan alla som använder tobak börjar som barn, vilket gör barn till tobaksindustrins främsta målgrupp. Du kan i din roll som politiker bidra till att skydda barn från att lockas in ett skadligt nikotinberoende – som direkt strider mot deras rätt till liv, hälsa och utveckling.

Att fatta beslut som förbättrar folkhälsan, samhällsekonomin och miljön är ditt ansvar som politiker, och tobakspolitiken är ett viktigt samt effektivt verktyg. Införandet av #Lagarförallabarnsframtid är en vinst för allt och alla – utom tobaksindustrin.

Läs mer om varför det är så viktigt att skydda barn mot nikotin och om den nya produkterna som lockar barn.

Tobakskonventionen är som en verktygslåda med en mängd tobaksförebyggande åtgärder grundade på forskning och erfarenhet. Den är ett viktigt stöd för politiker som vill påverka. 

Tobaksonventionens fulla namn är WHO Framework convention on Tobacco Control, på svenska Världshälsoorganisatonens ramkonvention om tobakskontroll. Parterna är överens om ett bestämt mål samt om en ram för de insatser och strategier som ska genomföras för att nå målet. Artiklarna i konventionen lämnar stort utrymme att formulera sina egna lagar och insatser på det sätt som passar det egna landet bäst.

Konventionen innehåller 38 artiklar. Till många av dessa finns även riktlinjer som mer i detalj beskriver hur artiklarna ska förverkligas utifrån forskning och erfarenhet. Artiklarna handlar bland annat om möjlighet till tobaksanvänjning, tydliga hälsovarningar, skatte- och prispolitik som ger höga och stigande tobakspriser, reglering av tobaks produkters innehåll, lagar om rökfria miljöer samt förbud mot marknadsföring.

Tobakskonventionen trädde i kraft 2005 och samma år ratificerade Sverige den. Våren 2021 har 182 länder ratificerat den. Det innebär att konventionen berör 90 procent av jordens befolkning.

Ändrat fokus
Tobakskonventionen har förändrat mångas sätt att se på tobaksfrågan. Tidigare betraktades tobaksbruk ofta som följden av dåliga val av enskilda och samhällsdiskussionen inriktades på hur tobaksanvändares livsstil kunde förändras. Tobakskonventionen har förtydligat att tobaksfrågan i stället framför allt är en politisk fråga. Fokus har flyttats till samhällets ansvar att underlätta för medborgarna att vara tobaksfria. Tobakskonventionen lyfter också tydligt fram tobaksindustrins – ofta hemliga – strategier för att påverka tobakspolitiken. Strategier som används för att få tobaksanvändningen i världen att fortsätta.

Tobak hotar hållbar utveckling
Tack vare tobakskonventionen har tobaksfrågan även fått en mer framskjuten plats i det internationella arbetet för global hälsa, hållbarhet och mänskliga rättigheter. FN:s samtliga 17 hållbarhetsmål i Agenda 2030 kan exempelvis kopplas till arbetet med att genomföra tobakskonventionen. Detta eftersom tobaksbruket och tobaksproduktionen leder till enorma skador på människor och miljö, orsakar stora samhällskostnader och på så vis hindrar socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling.

Tobakskonventionen och barnets rättigheter
När det gäller barnets rättigheter, talar tobakskonventionen och barnkonventionen samma språk. Tobakskonventionens målsättning är att skydda ”nuvarande och kommande generationer” mot tobaksskador och barnkonventionen föreskriver att länderna ska erkänna barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. Samhället har ansvar att skydda barnen mot industrins försök att rekrytera framtida tobakskonsumenter.

Läs mer på WHOs sida för Tobakskonventionen

Du som politiker ska noga överväga innan du träffar representanter från för tobaksindustrin. Det är en del av tobakskonventionen som Sverige förbundit sig att följa.   

I tobakskonventionen artikel 5.3 står det att länderna ska agera för att skydda folkhälsopolitiken från kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin, när det gäller frågor om tobakskontroll. Anledningen till denna hårda inställning är att tobaksindustrin under många år har haft en tydlig avsikt att undergräva regeringarnas folkhälsoarbete vad gäller tobak. Det förklaras i inledningen av riktlinjerna för artikel 5.3. För att underlätta förländerna att hålla avstånd finns fyra huvudprinciper att utgå ifrån.

• Det finns en grundläggande och olösbar konflikt mellan tobaksindustrin och folkhälsans intressen.
• Staten ska, när den har samröre med tobaksindustrin och de som främjar dess intressen, agera öppet och ansvarsfullt.
• Staten ska fordra ett öppet och ansvarsfullt agerande av tobaksindustrin och de som främjar dess intressen.
• Eftersom dess produkter är dödliga ska tobaksindustrin inte stimuleras att etablera eller driva sin verksamhet.

Med utgångspunkt i dessa fyra huvudprinciper finns sedan rekommendationer för vad länderna ska göra för att leva upp till konventionen. Punkt två i rekommendationerna riktar sig direkt till dig som politiker. Du ska noga överväga innan du träffar representanter för tobaksindustrin. Om det ändå blir ett möte ska det redovisas öppet, så att alla medborgare har möjlighet att ta del av det.

De åtta rekommendationerna:

1. Öka medvetenheten om tobakens skadlighet och om tobaksindustrins inblandning i tobakspolitiken.
   Detta kräver kontinuerliga informations – och utbildningsinsatser
2. Ha så lite som möjligt att göra med tobaksindustrin och redovisa samröret öppet
   Myndighetsföreträdare och beslutsfattare ska noga överväga innan de träffar representanter för tobaksindustrin. Om till exempel riksdagsmän har sådana möten ska de rapporteras offentligt.
3. Säg nej till partnerskap och avtal med tobaksindustrin
   Detta betyder bland annat att myndigheter inte ska driva projekt tillsammans med tobaksbolag. Länderna ska heller inte ingå överenskommelser med tobaksbolag om exempelvis frivilliga begränsningar av marknadsföring eller liknande.
4. Låt bli att skapa intressekonflikter för regeringens företrädare och anställda
   Exempelvis ministrar, statssekreterare och andra tjänstemän på departementen bör inte ha aktier i tobaksbolag. De bör heller inte kunna gå direkt från regeringsarbete till anställning i tobaksindustrin.
5. Kräva öppen och korrekt information från tobaksindustrin
   Detta kan genomföras genom lagar om vilka uppgifter tobaksbolagen måste redovisa.
6. Begränsa tobaksindustrins möjligheter att ägna sig åt aktiviteter som beskrivs som socialt ansvarstagande.
   Detta är viktigt eftersom tobaksbolag gärna satsa på sådana aktiviteter för att förbättra sitt rykte.
7. Inte ge tobaksindustrin någon gynnad ställning.
   Varken inhemsk eller utländsk tobaksindustri får gynnas på något sätt, exempelvis genom undantag i tobakslagstiftningen.
8. Behandla i förekommande fall statligt ägda tobaksbolag på samma sätt som privatägda.

Grundhållningen bör dock vara att staten inte ska ha ägarintressen i tobaksindustrin, genom exempelvis aktieinnehav.

I tobakskonventionens artikel 6 uppmanas länderna att använda tobaksskatter som ett sätt att få ner tobakskonsumtionen. Höga priser är särskilt effektivt för att påverka unga människors bruk.

För att leva upp till artikel 6 i tobakskonventionen bör länderna:

• Införa skatter och sätta priser för att minska tobaksbruket.
• Begränsa resandes inköp och import av skattefria tobaksprodukter.

I riktlinjerna för artikel 6 framgår att unga är dubbelt till tre gånger så känsliga för prishöjningar som äldre. Genom skatter som leder till högre priser kan man påverka unga vad gäller hur mycket som konsumeras, hur många som börjar och hur många som går från att bara testa till att bli beroende.

I den vuxna befolkningen har höjda tobaksskatter mer effekt på låg- och mellaninkomsttagare än höginkomsttagare, skriver man i riktlinjerna. Ur ett folkhälsoperspektiv är det därför bra att höja skatterna, och därigenom minska sjukligheten bland de med lägre inkomst. I Sverige är cigarettberoende vanligare bland kvinnor och män med låga inkomster, visar en undersökning från CAN, Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning. Snusberoende är vanligast bland kvinnor med låga inkomster, för männen däremot är snusberoende vanligast bland medelinkomsttagare.

Skatt på tobak är inte bara ett sätt att minska konsumtionen. Det är också ett verktyg för att täcka en del av samhällskostnaderna som tobaksbruket orsakar, skriver man in riktlinjerna.
I Sverige var intäkterna från tobaksskatt 11,8 miljarder år 2019. Samhällets kostnader är minst det tredubbla och troligen betydligt högre än så.

I en rapport från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi från 2017 beräknades kostnaderna för rökningsrelaterad sjuklighet vara 31,5 miljarder. Hans Gilljam, seniorprofessor i Folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet, har senare kommit fram till att summan är minst 75 miljarder. Han har utgått ifrån internationella studier, den senaste från 2018, där man visat att höginkomstländer har en kostnad för rökning som motsvarar 2,2 procent av BNP. I Sveriges fall skulle det bli cirka 100 miljarder.

I riktlinjerna för artikel 6 finns en rad rekommendationer för hur artikeln kan omsättas i praktisk handling:

1. När parterna utformar sina skattesystem för tobaksvaror ska de ta hänsyn till såväl inflation som köpkraft för att kontinuerligt göra tobaksvarorna mindre tillgängliga.
2. Parterna ska införa ett skattesystem som är anpassat efter såväl folkhälsans behov som deras egna övriga förutsättningar.
   Man ska helst tillämpa punktskatter och en minimiskatt.
3. Skattesystemet ska följas upp och justeras regelbundet.
4. Alla tobaksvaror ska beskattas på liknande sätt för att undvika att någon tobaksvara drar fördelar av systemet. Därigenom vill man undvika att systemet av misstag uppmuntrar konsumenter till att välja billigare produkter inom samma varugrupp.
5. Skattesystemet ska vara transparent och det ska finnas god tillsyn av systemet.
6. Parterna ska underlätta skattekontroller av olika aktörer.
   De ska bland annat ha system för att försvåra att tillverkare och importörer lägger upp lager för planerade skattehöjningar.
7. När det är lämpligt kan parterna kräva skattemärke på tobaksprodukter.
8. Parterna ska se till att man har ett effektivt tillsynssystem och ett samarbete mellan inblandade myndigheter, som skatte- och tullmyndigheter.
9. Parterna bör överväga att införa specialdestinerade tobaksskatter, det vill säga avsätta delar av skatteintäkterna på tobak till att finansiera åtgärder mot tobaksbruket.
10. Parterna bör överväga att förbjuda eller kraftigt begränsa tullfri försäljning av tobak.

Källor:

WHO Framework convention on tobacco control
Guidelines for implementation of Article 6
Skillnader i beroende och utsatthet för andras användning av alkohol, narkotika och tobak.
Samhällskostnaden för rökningsrelaterad sjuklighet i Sverige.
Rökningen dubbelt så dyr som tidigare beräkningar.
Tobakskonventionen ….från individens livsstil till samhällets ansvar (bok Tobaksfakta 2018).